Musikforumtidningen
Nr 3/79
Nr 3/79 av Musikforumtidningen upptogs till stor del av två frågor; Coca cola-debatten och
reaktioner på Björn Afzelius och Misty-konserten i april -79. Dessutom tilläts en skribent som
inte helt delade Musikforums värderingar (för att uttrycka det milt...) breda ut sig på flera
sidor - den fruktade John Revolta! Häng med tillbaka till maj -79!
Ledare - Ska inte den lokala arrangören ha något att säga till om?
Förra månadens största arrangemang var ju tveklöst RAR-galan med Misty och Björn Afzelius. Mycket folk var det i Folkets Hus, Misty var tveklöst en pangsuccé, med stödgalans hjälp gick det hela med en viss vinst. Men ändå gick några av oss hem ganska uppretade.Givetvis var det Afzelius som var orsaken. Dels att ställa upp på det här med RAR (Rock Against Racism) och inte nämna ett ord om det. Basisten i bandet skyllde ifrån sig att "det fick Misty stå för". Minst sagt ynkligt, va? Vi i Musikforum och alla banden på stödgalan tyckte vi ställde upp för en bra grej. Och INTE för att höra Afzelius damma av sina gamla låtar. Och därtill göra skivreklam i nästan varenda paus.
Minst lika mycket retade han upp oss genom att vägra spela före Misty, trots att han misslyckats avsluta kvällen innan i Örebro. Givetvis misslyckades han även i Eskilstuna. Efter Mistys totala engagemang och utspel så kändes det pyton att sitta still och höra på Afzelius stela låtar.
Vi i Musikforum hade hela tiden trott att Misty skulle spela sist, när vi upptäckte motsatsen försökte vi ändra på det. Utan en suck av en chans. Ska verkligen inte den lokala arrangören ha så mycket att säga till om att de ska kunna påverka hur de vill ha kvällen upplagd?
Det bör påpekas att på resten av turnén spelade Afzelius först och Misty som huvudattraktion. Att vi hade rätt må vara en sak, frågan står ändå kvar: Borde vi inte ha nå't att säga till om?
- Tom Arvidsson
Maj-programmet
Tisdag 1/5: 1:a maj-fest 17.30-22.00, i samarbete med UALK, RFHL, Palestinagruppen, och eritreanska flyktingar. Under kvällen kommer följande att hända: En pjäs om vad som händer i Eritrea, gjord av eritreanska flyktingar och Röd Ungdom, UALK:s och Telegrafens pjäs om arbetslöshet, musik av Telegrafen och Allan Ladd's, trubaduren Lasse P från RFHL, första maj-tal sam diskussion om arbetslösheten och dess följder.Fredag 4/5: Utefestmöte för alla som är intresserade av att göra en insats för Djurgårdsfesten som går av stapeln den 17 juni.
Lördag 5/5: Basum Gluff. Ni som var på stödkonserten för R.A.R. i mars hörde kanske ett band som bar detta kufiska namn. /../ Är det här jazz, eller jazzrock, eller rockjazz, eller...? Det är nog bäst att avstå från katalogiserandet. Basum Gluff disponerar över en mängd instrument; gitarrer, elpiano, sax, flöjt, trumpet, bas och trummor, vilket ger stora möjligheter till variation i musiken.
Fredag 11/5: Diskussion. Ragnar Smittberg har skrivit en bok om sin kristna tro. Ikväll inbjuder Musikcaféet till en diskussion om den, och om livsåskådningsfrågor i allmänhet. En trubadur kommer att svara för underhållningen.
Onsdag 16/5: Nyårsrevymöte.
Fredag 18/5: Isak & Huliganerna. Ännu en huligankväll på sta'ns häftigaste café! Allt kan hända när Sörta, Örn-Alvin & Co drar igång sin huligan-rock, en mycket speciell musikstil där rock blandas med reggae, för att plötsligt övergå till country och sluta i fullständigt kaos. En helt otrolig kväll då vi även kommer att få njuta av ett framträdande av:
Telegrafen. I ungefär tre år har det här bandet existerat fast med lite olika medlemmar. Man försöker blanda musik med teater för att kunna ge en allsidigare underhållning - den sist producerade showen blev ju en stor succé på Musikcaféets invigning - och för att bättre kunna nå ut med sina idéer till publiken. Just den här kvällen blir det bara fråga om några korta sketcher. Skratt utlovas!!
Lördag 19/5: Rundgång. Ännu en "supergrupp" har bildats i vår stad. Medlemmar från bl a Harem och Lätt & Lagom har slagit sina påsar ihop och nedkommit med en niomannaorkester. Hur det låter? Ingen aning. Kom och lyssna!
Fredag 25/5: Vommels jazzband. Ett intressant tillskott i jazzfloran! I det här relativt nybildade Eskilstunabandet ingår bl a Vommel på piano, den legendariske saxofonisten Örn, den ökände percussionisten Ulf Malm och en trummis som enligt uppgift bara är 17 år! En synnerligen spännande sammansättning, vad månde bliva av detta???
Lär av det förflutna, av Alar Suurna
Våren 1974 i Eskilstuna, diskoteket Scotch på Kungsplan, som snart skulle slå igen, slutade satsa på nya friska, kända och okända band, såväl utifrån som lokala, utan engagerade sig mer o mer åt platteriet i ordets rätta bemärkelse, dvs massproducerad discomusik på platta, medan dom lokala pop- o rockbanden satt i sina källare och rivningskåkar och tragglade och gnölade och undrade om det fanns något ställe att lira på, eller om folk helt hade tappat intresset för levande musik. Klubb Lucidor på Nygatan rev dom ner till förmån för en parkeringsplats. Det pyrde och bubblade under ytan, det var många som gick omkring och var missnöjda över "kultur"situationen i Eskilstuna. Då började man funderar, kan man verkligen inte göra något åt det här? Så jag och Jörgen (ni vet, han som spelar punktrummor i Allan Ladds) hyrde KFUM's A-sal, dvs vår numera varande lokal, frågade några lokala band om dom skulle vilja spela, ritade affischer, bredde mackor... osv. "Succén" var fullkomlig, lokalen blev fylld till bristningsgränsen och stämningen var fantastisk. Både vi, publiken, och dom som stod på scenen, tyckte att det här verkligen var något som behövdes mitt i all kulturskymning, och som vi borde fortsätta med.Strax därefter bildade vi, tillsammans med likasinnade, en förening, eftersom vi hade fått reda på att detta inte var något unikt för just Eskilstuna. På många platser runt landet hade liknande föreningar bildats, och det fanns redan en riksorganisation, det s k Kontaktnätet.
Så började det egentliga musikforumarbetet med arrangering av konserter, teater, film mm. Naturligtvis hade inte kommunen någon lokal att ge oss, utan vi var tvungna att försöka hyra lokal vid varje tillfälle. Bibliotekets hörsal, Stålforsaulan, KFUM, Folkets Hus... Alla lika stela och opersonliga. Så att skaffa en egen lokal var det första, övergripande målet som sattes upp.
Vi har under hela vår tid som existerande förening skyllt våra dåligt besökta stormöten, våra, ibland, dåligt besökta arrangemang, våra dåliga kontakter och relationer med människor utanför vår egen krets, dom som vi verkligen vill nå, på att vi inte har haft någon egen, permanent lokal.
Men nu kan vi ju som bekant inte skylla på det längre.
Tycker vi att alla problem har löst sig i och med att vi har lokalen? Har våra drömmar om en aktiv, skapande verksamhet gått i uppfyllelse? Är det inte så att vi bara har ökat kvantiteten men inte kvaliteten på våra arr?
Musikforumrörelsen tycks överallt ha sprungit fram ur samma källa, en brist på meningsfull sysselsättning och ett behov av att kunna lyssna på levande musik i alla dess former. Man var trött på att bli tommare & tommare i huvudet av discotonernas ensidiga och hopplösa skval. Trött på att sitta varenda helg och trycka i sig meningslösa mängder alkohol.
I början var det en otrolig aktivitet just runt musiken, och det är väl fortfarande en av våra viktigaste uppgifter, att låta nya, okända och framförallt lokala band visa upp sig.
Men ska vi låta alla spela, oavsett vad dom spelar och sjunger, och oavsett om dom stöder musikforums målsättning? Om inte, blir det då frågan om en oacceptabel censur då? Missar vi kravet på allsidigt utbud? Borde inte dom som spelar i dom lokala banden verkligen engagera sig i dom här frågorna?? Hur ska vi göra för att få med musikerna i musikforum??
Jag har försökt ge en mycket kortfattad bakbrund till hur musikforum började sin verksamhet. Vi har lyckats hålla det hela igång under nästan exakt 5 års tid nu, trots många splittrande faktorer, typ bildandet av Eskilstuna Ton för ett par år sedan. Men det visar sig ju att dom som har ett konkret mål att kämpa och jobba för överlever i hårda tider, medan dom målsättningslösa och flummiga går under. Mig veterligt har inte E-a Ton någon som helst verksamhet längre.
Jobbet för att vi ska kunna ha en fast lokal och tillkomsten av densamma har väl inneburit en stor kick för dom allra flesta. Vi borde nu kunna jobba mer för att nå dom vi vill nå och för att förbättra våra arrangemang utan att behöva tänka på var vi ska göra det.
Jag hoppas också att fler medlemmar ska bli aktiva sådana. T ex genom att komma och diskutera det som jag har försökt ta upp här, och mycket annat, på lördag.
Rapport från förra stormötet
Uppslutningen på stormötet den 9 april var inte precis den bästa. Kanske berodde det på att
mötet var förlagt en vecka senare än det brukar. Synd var det iallafall att det inte var flera
som kunde vara med om coca-cola-diskussionen som var den fråga som kom att prägla mötet. Med 5
röster mot 6 beslöts det att inte sälja coca-cola. Beslutet kritiserades hårt av dem som var
för fortsatt försäljning, och som menade att det bara var en liten klick som var emot coca-cola.
Frågan kommer att komma upp igen på nästa stormöte, och i samband med detta kan man ju fråga sig
hur många gånger en fråga ska kunna hålla på och malas om och om igen. Vad säger stadgarna om
detta?/../Misty-konserten veckan innan stormötet blev ett lyckat arr som tillsammans med stödkonserten gick med c:a 1500 kr i vinst, pengar som kommer väl till pass i den fortsatta verksamheten./../
Ove Wahlqvist blev segrare i tävlingen om affisch-huvud. Ni kan se hans förslag här bredvid.
Vad ska vi ha på Musikcaféet, folkets musik eller elitens?
- John Revolta
När vi ska skapa ett alternativ här i Eskilstuna så behövs en uppgörelse med den svenska
"musikrörelsen" och dess insnöade syn på vad som är alternativ.
Vad man framförallt inte har fattat är att den "kommersiella" musikens
dragningskraft på det svenska folket inte beror på att man helt lömskt lurat på det (dumma?)
svenska folket att tycka om svensktopp utan det beror på att dessa musiker helt enkelt
anpassat sin musik till de behov som folket tillfredsställer med musik. Dvs sitt behov av
avkoppling, dans etc. Vad musikrörelsen försökt göra är att få folk att tillfredsställa dessa
behov med ett flummigt alternativ som på ett sämre sätt tillfredsställer dessa.
Det är därför jag vill påstå att Curt-Görans och alla dansband är ett bättre
(om inte det bästa) alternativ än band som Olle Bäver eller Stentorget.
Folk tycker om att dansa när de går ut fredag/lördag och därför är det ofta
fullsatt på discon och dansställena, men dessa flumband som musikforum med jämna mellanrum
bjuder (på bjuder) inte ens på möjlighet till denna enkla aktivitet utan fungerar enbart
passiviserande.
Dessutom avskiljer sig ett band som Olle Bäver från den stora publiken genom
att spela en inåtvänd elitmusik som vänder sig till en liten, liten grupp av mestadels musiker.
Musikerna i Olle Bäver verkar ju behärska sina instrument ganska bra, men om
de nu är så förbannat duktiga varför kan de då inte uttrycka, vad de nu vill uttrycka med sin
musik, på ett jämförelsevis enkelt sätt och på så sätt nå en betydligt bredare publik?
Svaret är naturligtvis att de anser att fri jazz är "finare" än annan musik,
mer seriös. I själva verket är det bara en flummig egotripp och deras syn på den musik folket
föredrar är enbart reaktionär.
Nej, släpp in dansbanden på Musikcaféet och ta sen en diskussion med dem om
eventuellt "dåliga" texter. (Ingen gnällde när Hugo Trastemyrs spelade amerikansk
dansbandsjazz från 30-talet).
Och när man har mindra dansanta band kan man ha diskotek före och efter,
naturligtvis med alla de senaste disco-hitsen och inte en massa förlegade Stonesplattor bara för
att någons personliga smak säger så. Vi lever faktiskt på sjuttitalets krön och inte på
sextitalet som vissa tycks tro.
Det viktigaste är dock (att) vi satsar på de former av musik som vänder sig
till de breda massorna vilken musiksort det än gäller. För den musik som i både teori och
praktiken vänder sig till en bred publik är den enda som kan ha rätt att kalla sig "progressiv".
Det går ju faktiskt att utveckla innehållet i en enkel form lika lätt som det
är att skapa nya enkla former. Och endast den musiken (filmen etc) är den som samtidigt kan kalla
sig både musikaliskt och politiskt progressiv.
Bäste John Revolta...
För det första vill jag tacka för ditt bidrag till Medlemstidningen. Dels har du en del klokt att säga och därutöver har du både redigerat och illustrerat. Vilket ju inte alls är något krav, men likväl mycket tacksamt.Men en del av dina åsikter gör mig övertygad om att du är ute på en lång, virrig cykeltur. Hoppas att detta ska hjälpa dej att hitta hem.
För det första tycks du inte alls fatta att skivindustrin idag är den snuskigaste av alla snuskiga industrier, den extremt vidrigaste av dem alla.
Det är inte alls så att folk verkligen gillar dagens kommersiella smet eller så att folk är dumma på något sätt. Låt oss först inse att de flesta inte är beredda att lägga ner all den tid du och jag gör på musik. Ännu mindre att koncentrationslyssna på den. Dom flesta vill ha musiken till att lätta upp städning, bilkörning osv eller som ren avkoppling och verklighetsflykt. Vi behöver faktiskt båda, om än i rätt dos.
Således är de inte heller beredda att leta efter "sin" smak. Och smak är ju inte något vi föds med, utan något vi kan ständigt utveckla. I dagens massutbud känner man sig lätt som okunnig, tar det som självklart att det som säljs bäst är bäst. Nu kan man dock inte tävla i musik som i idrott, där segraren bevisligen är bäst. Resultatet är att vi blir okritiska och precis sådana som skivindustrin vill. De bestämmer vad som ska bli populärt genom att betala för spelningar i radiocirkusen, göra reklam överallt och påtvinga försäljarna en viss mängd av vissa skivor. Och genom att hitta på nya trender då stillestånd råder. Det är en så stor apparat att man inte kan fatta det. Att därutöver, t ex, ett stort amerikanskt bolags överskott går till att göra krigsmaterial hör kanske inte hit, men ändå...
Än så länge räcker överskottet också till att producera udda och okänd musik, men hur länge till? Alla skivagenturer i Sverige (utom Amigo) gjorde brakförlust förra året. Resultat: Mindre bredd på sortimentet, skivorna blir "utgångna" efter 3 månader.
Ännu mer förvånar det mig när du tycker vi skulle driva diskotek med dom senaste disco-hitsen. Skulle du alltså stänga ute alla oss som inte står ut med disco från vårt enda ställe i den här sta'n? Eller tvinga oss att lägga benen på ryggen när konserten var över?
Själv får jag av disco (-musiken?) sura uppstötningar, blir yr i planeten och rent fysiskt illamående. Efter ett tag får jag cell-skräck och måste ut, ut, ut... Skulle jag någonsin klara av en halvtimme skulle det orsaka allvarliga men för livet.
Däremot står jag på din sida beträffande "Musikrörelsen", som (om den ny någonsin varit riktigt "progressiv") blivit etablerad och utestänger artister som inte har de rätta politiska klyschorna i texterna. Håller man sig inte inom vissa ramar duger man inte.
Likaså tycker jag att vi måste försöka satsa mer på dans i någon form. Men det tycker vi ju nästan allihopa. Vad som nu behövs är ett konkret förslag hur vi ska ordna det. Kom med inlägg i Medlemstidningen!
- Tom Arvidsson
(MEN) KÄRA (NÅN), MUSIKFORUM
Vad är en kommersiell grupp? Hur agerar en sådan? Var går gränsen för kommersiett och icke-kommersiell musik? Vem sätter ut den gränsen? Om gränsen går vid att tjäna pengar på musiken så är gränsen väldigt snävt dragen. Och om gränsen går vid det stadium då en grupp spelar en viss musikstil den i själva verket inte är intresserad utav, ja då är gränsen alldeles för slappt dragen eftersom ABBA skulle hamna på den icke-kommersiella sidan. (ABBA är inte mer kommersiella än Telegrafen, de tjänar bara lite mer pengar, vad sägs om det?).Dom här inledande frågorna kan man ju älta sig i hur länge som helst och det är just detta som är så signifikativt för Musikforum, man kan sitta och surra i evigheter om prülar som inte har nån som helst betydelse. Ta bara den aktuella Coca-cola frågan, ingen annan dryck har väl varit så omtalad i Musikforums månatliga tidskrift, och jag som är emota alla slag av smygreklam (hur mycket får du för det Janne?). Jag har hittills inte sett att MF har tagit ställning eller engagerat sig så mycket i saker och ting som händer och sker här i Eskilstuna kommun (ta bara K 100-historien eller varför inte de planerade byggnadsprojekten, vet ni vad som är på gång?). Undantaget är väl möjligtvis Telegrafens engagemang i Volvo BM frågan på Musikcaféets invigning. Men det enda som framgick klart då var hur duktiga medlemmarna var själva som ställde upp och ordnade en demonstration och vilka obotliga plattfötter de andra var som inte ställde upp på grejen. Men det är klart att Palestina rörelsen och Kampucheas befolkning är er evigt tacksamma för att de har eran sympati. Det är sådana prülar som jag tycker man kan få slippa höra på Musikcaféet.
Försök hålla i sär politik och Musikforum annars försvinner individen och all värme. Kvar blir bara en iskall inskränkthet som är monumental och svårangripen. Små smidiga och interna angrepp av det slag AB gick på Dan Brand kan ju hållas på det muntliga planet lämpligtvis. Jag visar väl i alla fall att jag bryr mig, eller hur?
- Torsten Braf
Det kom ett litet brev...
Nu har jag kliat bort klådan jag fick av den "snyting nr 1" Dan Brand tilldelades i Musikforums blad nr 2. "Snytingen" gick alltså ut på att kalla medlemmarna i Dan Brand för "stora jävla skitar".Orsak: Dan Brand, som är en helt opolitisk grupp, ville inte ställa upp på en scen framför en stor röd stjärna. Det här låter till en början måhända lite dumt; Dan Brand är helt på det klara med att ev. nämnda stjärna - som även förekommer på R.A.R.s konserter i England - inte alls har med socialism att göra. Nålsögat är bara det att missuppfattningar lätt kan uppstå när folk - en del i publiken, kanske - som inte kan skilja mellan R.A.R. och socialism kommer in i bilden. Vi är inte rädda, men en onödig stämpel fastnar lätt och går mindre lätt att ta bort.
Tilläggas bör att rasism tilltalar Dan Brand lika litet som det tilltalar er.
Det skrivs också att ni tycker att alla band som spelar för er också ska ställa upp för er. Hur menar ni då? Det är tillräckligt svårt för lokalband; de kan väl åtminstone ha kvar sin fullständiga frihet utan att "frysas ut" av ett konsertanordningsforum?
- Med vänliga hälsningar, SHELTER WEIRD för DAN BRAND
Svar till Dan Brand
Tack för ert uppriktiga brev. Vi uppskattar att ni vill diskutera de här frågorna, men vi blev minst sagt förvånade att ni också ville göra det på Folkets insändarsida.För det första: "Stora jävla skitar" får stå för signaturen AB, men omsvängningen och avhoppet kom faktiskt ganska sent.
För det andra: Ni vill vara ett opolitiskt band, men att inte ställa upp i en konsert mot rasism är också att ta politisk ställning.
För det tredje: Vad tycker ni MF har för politisk ideologi, och vad är det i den som ni inte kan ställa upp på? Kan ni spela på en vanlig konsert utan tema trots MF:s målsättning? Har ni nåt principiellt emot att spela gratis?
För det fjärde: Vi ser oss inte enbart som ett konsertanordningsforum men det råder delade meningar om band som spelar på MF också aktivt ska delta i föreningsarbetet, alltså att först och främst vara medlemmar, att delta i arbetsgrupp som t.ex. planerar arr, affischerar, sätter in annonser, ställer upp gratis nån kväll emellanåt och brer mackor, säljer kaffe och sopar golvet efteråt bara för att folk som kommer ska trivas. Vi som är aktiva tycker att ett ställe som musikcaféet behövs i Eskilstuna, ett ställe med många sorters musik och teater mm, med plats för lokala band, ett drogfritt ställe, ett ställe där man kan ta upp aktuella frågor till debatt eftersom vi inte är nöjda med alla förhållanden i samhället idag och förändring kräver att folk rycks upp ur sin passivitet. Allt det här borde också ligga i ert intresse Dan Brand, det borde vara självklart att ni stöder och är aktiva i Musikforum!
- Vänliga hälsningar från Musikforums styrelse
