ss dase
Punkrockband som bildades i Eskilstuna den 3 maj 1979.
ss dase på Raw 21/3-08
Foto: Ove Wahlqvist
Artikel av Torsten Braf i Eskilstunakuriren 20/3-08, inför ss dase's spelning på Raw:
Eskilstunas första punkband återbildas för en kväll. Det var inte alls så svårt. Bröderna Kiviaho och bröderna Heldring brukar kunna samsas väldigt bra.
Nu återbildas ett av Eskilstunas första punkband, SS Dase, för att hylla The Clash på Raw i Eskilstuna i morgon.
Än i dag nära trettio år efter det att SS Dase bildades så är den vanligaste frågan vad som ryms bakom det där namnet.
- Det viktigaste är att vi på en gång får slå fast att vi inte har något till övers för nazister, säger Heikki Kiviaho. Vi tycker uppriktigt illa om alla
rasistiska yttringar. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Vad namnet betyder är i korta drag Stefan Sälls svällkroppar. Det stod skrivet SS Dase som ett klotter på en bergvägg hemma i Nyfors, och bröderna Heldring
och The Kiviahos, som då bodde på varsin sida om Nyforsberget, var helt på det klara med att man hade ett perfekt namn på den alldeles nybildade gruppen.
- Det är klart att vi ville provocera, det var en stor del av tanken med punken, säger Christer Heldring. Men det var definitivt inte meningen att göra
någon illa. Christer minns att han hade fel t-shirt på sig när han gick på Stålforsskolan och kommer in i klassrummet hos naturkunskapsläraren Peter
Salzman med en Sex Pistols-tröja som bara bestod av två detaljer - ett krackelerat hakkors och ordet Destroy.
Fick lämna klassrummet direkt
- Det var bara att lämna klassrummet direkt. Men jag fick chansen att förklara för honom senare att innebörden av t-shirten var att man aldrig ska tveka
att slå ett slag mot nazismen. Var helst den visar sig.
- Vi kunde skiljas som vänner, Salzman och jag. Tack och lov för det.
- Det hade man inte en tanke på då att saker och ting kunde missuppfattas.
Mammor och pappor var toleranta från start. Det var väl egentligen bara en och annan mormor som aldrig riktigt fick rätsida på vad pojkarnas orkester
hette.
- Vad sa ni att ni hette, sa ni? undrade mormor, säger Michael.
- Men vi svarade lite lagom mumligt, nästan som en viskning-... SS da-... livrädda för att tvingas förklara vad någonting kunde tänkas betyda.
- Jaha, vad trevligt, löd svaret.
"Det var mitt fel"
Nu kan det förstås också avslöjas att det var storebror Hannu Kiviaho som lurade med sig lillebror och bröderna Mikael och Christer på dåligheter.
Preskriberingstiden för skolk är väl sedan några år passerat nu.
- Det borde det vara, nickar Hannu. Jo, men det var jag. Det var mitt fel att de fick en del svårförklarad frånvaro i skolan.
Hannu ställde sitt eget trumset på plats i en naken sal i Balsta. Någonstans i skarven 1978-1979, och så placerade han Christer bakom dem och lärde honom
grunderna. Mikael spelade lite gitarr och kunde sjunga, det var perfekt. Hannu som själv alltså är slagverkare från grunden hade just börjat fuska lite med
gitarr och Heikki var ganska läraktig på bas, bara han fick hjälp med att stämma den, han nådde inte själv stämskruvarna.
Mindre och mindre punkigt
Sedan utvecklades det hela månad för månad. Michael "Höpie" Lindberg dök upp som ny sångare, och bandet lät mindre och mindre punkigt, mer som ett mycket
begåvat rockband. Och så dök Klas Lunding - han som lite senare skulle starta skivbolaget Telegram och få exemellösa framgångar med bland andra Titiyo -
upp och ville ge ut en skiva med Eskilstunabandet.
- Han slog fast på en gång att vi inte kunde gå vidare med gruppnamnet SS Dase. Inte en chans. Så då fick det bli Minx. Men det är en annan historia.
Nu är det faktiskt SS Dase som är återbildat och ska medverka bland alla dem som tänker hylla The Clash på Raw i Eskilstuna i morgon kväll.
- Vi har valt ut tre låtar från Clashs första platta, säger Hannu. Vi tänker bjuda på Clash city rockers, Complete control och I am so bored with the
U.s.a.
Läs artikeln på Ekurirens sida!
Medlemmar:
- Mikael "Höpie" Lindberg - sång, gitarr
- Michael Heldring - sång, gitarr
- Hannu Kiviaho - gitarr
- Heikki Kiviaho - sång, bas
- Christer Heldring - trummor