Ofelias klagan
Ofelias klagan på Djurgårdsfesten den 18/8-74
Historik:
Ove berättar: "För min del började det med att Sten Hellström kom fram till mig en gång på Tempo, när jag och Balance just hade gått
skilda vägar, och frågade om jag ville vara med i det band han hade bildat - eller skulle bilda, jag minns inte vilket. Jag
sa "Okej, vad ska vi spela?". Han svarade "Allt! Och definitivt Sankta Lucia!". Det låter som nåt för mig, tänkte jag, och
slog till. Mitt första låtförslag i gruppen var "Edelweiss", som vi framförde i något slags töntjazzig version (the horror!
the horror!). Och på den vägen var det...
Vi repade vid Rådhustorget i Torshälla. Allt var instrumentalt, förutsättningslöst.
Sandå körde som en skottspole mellan E-tuna och Torshälla i sin gamla AWY-bil. Jag tyckte det var väldigt spännande med
olika taktarter, så jag testade en massa konstiga varianter, något som gjorde vår första trummis Kristoffer galen. Men Sten
kom själv dragandes med en femtaktare (Areledo), fast jag vet inte om han var medveten om att det var 5-takt? Ett minnesvärt
rep var när Arne från Träd, Gräs och Stenar hälsade på med sitt elpiano. Men vi skrämde nog iväg honom, för han hörde aldrig
av sig igen..."
Anders S berättar: "Att Arne från Träd Gräs & Stenar kom ut och jammade med Ofelias Klagan berodde på
att han svarade på en annons som jag hade satt in om försäljning av mina gamla
congas. (De var röda och såldes sedemera till Peter Thorsén - han Kurtsson).
Arne ringde och vi hade ett timslångt samtal som slutade med att han dök upp
med sitt elpiano och nån kompis. Vi tyckte han var skitbra, själv var han lite
mera liksom generad när vi tyckte att han skulle ösa på. Han hade visst nåt
musiklärarvik på Årbyskolan och hade flyttat till Eskilstuna som nån sorts
gröna vågare tror jag.
En annan snubbe som var ute och jammade hette Kent Kroon. Han var kompis med
nån lumparkompis till mig, spelade gitarr väldigt bra. Roger Pedersen var med
då, han kanske minns? Kent Kroon spelade senare bl.a med Merit Hemmingsson. Det
är lite jag mötte Lassie eller...
Sen var det ju Joseph Kembler också. Han var en sorts åtminstone till utseendet
Jimmie Hendrix-kopia som kom ut till Torshälla och ville spela. Vi hade ingen
lust alls, jag tror att vi gömde oss i köket och satt och var generade. Den
gode Jo blev förbannad på oss jävla stela svenskar som inte kunde spela. Jag
tror att Sten försökte lira lite bas där, det kanske var då han blev förbannad?
Annars är det så att varje gång jag känner doften av Lapsang Soushong(?) te
förflyttas jag till köket i replokalen i Torshälla - den gamla, första
replokalen med alla engelska musiktidningar som tapeter och den psykedeliska
målningen på väggarna i vardagsrummet.
En Ofelialåt som aldrig framfördes offentligt hette "Träbunk". Det var en
akustisk sak som började med lite skrammel och kulminerade med Kling som
hysterisk indiansångare. Sen slutade det med mer skrammel."
Medlemmar:
- Alf Kling - saxofon
- Sören Södergren - trumpet
- Ove Wahlqvist - fiol
- Hans Backman - gitarr (i den sena upplagan av Ofelia)
- Mats Andersson - elpiano (i den sena upplagan av Ofelia)
- Sten Hellström - bas
- Kristoffer Nilsson - trummor, congas
- Anders Sandå - congas, trummor
Låtar: Areledo (finns som mp3-a), Ayazzin, Azzmuzz, Blommor i vattnet, Edelweiss, Fräcka sjuan, Skitstövel (finns som mp3-a), Träbunk.