MEMENTO MORI -
Svetslågan från Eskilstuna
(Foto: Lou Rhenlund)
Av Stefan Wistrand (bandmedlem 1984-90).
Granskad av Tom Holmlund (bandmedlem 1980-90):
Tuffa grabbar
Bandet bildades omkring årsskiftet 1979-80.
Den första inkarnationen av gruppen hette Tom Trick,
sedan Trick, även andra namn provades - flera mår bäst av att falla i glömska (!), och slutligen
blev det Memento Mori från 1982. Första upplagan av bandet: Tom Holmlund, sång, George Németh,
gitarr, Ulf Jungstedt, gitarr, Jerker Persson, bas och Micke Bergkvist, trummor. I den
sättningen var musiken uteslutande punkinspirerad, vilket kan höras på gruppens bidrag till
samlingsplattan "Aktiv/PR" (Pipaluckbolaget PLP-1 1981). I och med bytet på trumstolen våren
1981, då Johan Mörén kom med i bandet, började utvecklingen mot den tunga funk- och rytmbetonade
"post-punk" som kom att bli bandets kännetecken. Memento övertog Telegrafens gamla replokal i
gula huset på Bruksgatan. Där repades det flera gånger per vecka, disciplinerat och på mycket
hög volym. Det var Tom's låtar som från början utgjorde grunden för M.M.:s musik, men senare
uppstod mera kollektiva skapelseprocesser.Längre fram skulle denna lokal också bli hemvist för de ryktbara "Memento-ā-go-go"-festerna. Dvs. Memento's nattklubb för inbjudna vänner. (Rocco säger att grafittin på väggarna i lokalen finns kvar ännu i denna dag innan ev. renoveringar).
Jag...snäll
Efter en fantastisk spelning på Djurgårdsfestivalen 1982, ansåg det lokala skivbolaget Pipaluck att bandet var moget för LP-debut. I september/oktober spelades albumet "Jag...snäll" in i Mistlurs legendariska studio på Maria Prästgårdsgata i Stockholm med Dagge Lundqvist som ljudtekniker och producent. Gäster på plattan var Karin Jonsson som sjöng tonsättningen av Edit Södergrans dikt "Du sökte", vidare den gamla studiobyggnadens transporthiss på "Här står vi still", själv spelade jag sax på tre låtar. Skivan kom ut våren 1983 och fick ett överväldigande positivt mottagande av de vanligtvis kräsna svenska rockkritikerna. Rocktidningen Schlagers läsare röstade fram Memento Mori som en av 1983-års bästa nykomlingar. Bandet blev därefter ett mycket efterfrågat liveband och behövde under de närmaste åren inte anstränga sig över hövan för att få spelningar runtom i landet och spelades dessutom in live för radions P3 vid en konsert i Jönköping samma år.
Detta är paradiset
Hösten 1983 inträffade en del förändringar i bandet: Magnus Forsheden ersatte Ulf Jungstedt och Hannu Kiviaho kom med på slagverk. Eftersom Pipaluck's ekonomi aldrig var särskilt stabil, var MNW's anbud om att göra bandets nästa platta lockande. Pipaluck hade redan fått stöd från Statens kulturråd för andra LP:n, så resultatet av förhandlingarna blev två samproduktioner mellan bolagen: singeln "Pulserande väggar", producerad av Dagge Lundqvist och inspelad september1983 i Mistlursstudion och LP:n "Detta är paradiset" inspelad i MNW:s Vaxholmsstudio i januari/februari 1984 med Curt-Åke Stefan som ljudtekniker och utgiven i april 1984. Jag var gästmusiker även denna gång, men hade sedan förra LP:n medverkat sporadiskt vid olika spelningar och när inspelningarna var färdiga blev jag medlem i bandet.. Även denna LP blev oerhört kritikerrosad och belade en fjärdeplats vid den årliga omröstningen om bästa svenska LP-skiva i Schlager. En intensifierad turné-verksamhet följde med LP-släppet. Premiären på "Paradiset"-turnén ägde rum i Borås samma vecka som skivan släpptes och en stor del av publiken kunde redan texterna till de nya låtarna! Fr.o.m. 1984 och ett par år framåt tillhörde Memento Mori de grupper som fick turnéstöd från Statens kulturråd. En svindlande summa av 20.000:-/år, som innebar att vi även kunde ta spelningar på mindre bemedlade spelställen.
Under sommaren
slutade Magnus Forsheden på egen begäran i bandet och gjorde sin sista spelning vid en
musikfestival i Vänersborg. Magnus ersattes av Thomas Åkermark, som i sin tur fram emot hösten
ersattes av Mats "Mogi" Andersson. Den sättning som nu blev resultatet, var också den som kom
att representera den bästa perioden i Memento Mori's historia: Tom Holmlund, George Németh, Mats
Andersson, Jerker Persson, Johan Mörén, Hannu Kiviaho och Stefan Wistrand. En sammansvetsad tät
scenattraktion. Bandet hade nu så mycket spelningar att det inte fanns tid att planera för en
tredje LP. Därför släpptes i september 1985 maxisingeln "Sol sol" (inspelad på hemmaplan i
"POP-studion"), där Thomas Åkermark medverkar på liveinspelningarna och Mogi på
studioinspelningarna. ("Ett av landets bästa liveband" skrev Svenska Dagbladet).
En livekassett
delad med Göteborgs-/Vänersborgs-gruppen Camouflage betitlad "Vännerna" släpptes redan i juni.
Så kallad eftersom Memento och Camouflage under den här tiden ofta gjorde spelningar tillsammans
och umgicks väldigt flitigt i samband med MM:s många spelningar i Göteborg. Samma år gjordes
bl.a. spelningar i både Oslo och Köpenhamn. I Oslo gjorde bandet stor succé på klubben Renegat
och fick en strålande recension i Aftenposten/Nye Takter: "Tett, intenst, pågående. Sju mann
begikk drivende godt håndverk, sju kunstnersjeler utfoldet seg med ekte innlevelse og kaerlighet
till musikken sin". I Köpenhamn spelade vi på det legendariska "Huset" (Club Barbue) i oktober.
Band som var där samma månad - Flesh For Lulu och Butthole Surfers (USA). "Fidel rock med
månedens svenske band" stod det i programbladet. Flera intervjuer gjordes för Danmarks Radio
bl.a. av Jan Sneum (Bonniers Rocklexikon). Då upptäckte vi ex.vis att den danska radion hade
MM:s skivor klassificerade som "Religiöse sange" "Sverige"!!!
En sällsam tid
Från 1986 och framåt genomgick gruppen stora omvälvningar: först slutade Hannu Kiviaho, ett hårt
slag eftersom Hannu var en viktig musikalisk kugge i gruppen. Sedan följde Johan Mörén (som
senare återkom 1988) och slutligen sade Mogi upp sig. In kom Hasse Fredriksson på trummor och
gruppen fortsatte något decimerad i manskap. Efter dessa stora förändringar följde en ganska
kreativ period med nya låtar, god stämning i bandet och ny replokal i TBV-huset i Valhalla.
Däremot blev det svårare att få flyt på spelningarna, eftersom flera gruppmedlemmar höll på med
andra saker vid sidan av, men 1987 gjordes bl.a. ett framträdande på Slottsskogs-festivalen i
Göteborg och vänsterpartiets ungdomsförbunds tidskrift Röd Press följde upp med ett reportage om
den "come-backande" gruppen. Det avtalades i samma veva med MNW om en inspelning av en ny LP med
Dagge Lundqvist som producent, allt verkade frid och fröjd, men inspelningarna blev inställda
och plötsligt fann sig bandet ha fått silkessnöret av sitt skivbolag.
Epilog
Så småningom fick Hasse och Jerker allt mindre tid för M.M. p.g.a. sina arbeten som roddare åt diverse topplisteband. Johan återkom alltså och en ny basist rekryterades: Robert Klauninger. I maj 1988 gjordes en liveinspelning för P3:s "Mera rock från underjorden", vars programledare var Staffan Hellstrand, men eftersom Johan Mörén var ute och spelade mycket på Finlandsbåtarna (!) vid den här tiden, fick vi värva en tillfällig ersättare: Johan Skagerlind.
Minns att S H var
mycket nervös för att ersättaren inte skulle hålla måttet, men allt avlöpte enligt ritningarna.
Samma år hittade gruppen ett nytt skivbolag, Frequent Frenzy, som sökte och fick stöd från
Statens Kulturråd till en tredje LP "Våga leka". Den spelades in i Eskilstuna med Jerker Persson
som inspelningstekniker och Alar Suurna på efterproduktion, dvs. den eminenta mixningen. Många
gäster var med på plattan: Hannu & Heikki Kiviaho, Hasse Fredriksson, Mattias Levin och Carina
Kivistö. Inspelningsperiod var september 1988 - januari 1989. Under inspelningarna blev det
tydligt att bandet var under upplösning. Sällan var hela gruppen samtidigt i studion. Och
resultatet blev ojämnt med några toppar: Rikoschetter, Våga leka och Stanna kvar, som hade
något av det maniska driv som varit bandets signum. På Pipaluck's Julshow annandagen 1988 gjorde
Memento Mori ett framträdande som kvällens huvudattraktion och med samma gäster på scenen som på
den sista skivan. Detta visade sig senare bli bandets sista liveframträdande, fast föga anade
man då. Under våren 1989 släpptes singeln "Som smärta, som kärlek", som faktiskt fick god kritik
och bl.a. belade 1:a platsen på Radio "Smörlands" lyssnares topplista (!!!). P.g.a. skivbolagets
knappa resurser fördröjdes utgivningen av LP:n, som kom ut först i september.Det officiella pressmeddelandet om bandets upplösning kom i maj 1990. Musiktidningen Base One skrev: "Efter tio år med svetsaggregatet på max, har lågan slocknat för Memento Mori".
Några fragmentariska minnesbilder ur turnélivet
(Stefan W):
- När vi spelade på Slottsskogsfestivalen i Göteborg sommaren 1985, dök det plötsligt upp en afrikan (hög
på nånting?) mitt under vårt framträdande och började spela på Toms congas. Inga vakter ingrep,
för både de och publiken trodde att det hela var uppgjort, dvs. att han ingick i scenshowen. Så
vi fick dras med honom genom hela konserten. Allt spelades in på video, en inspelning som jag
förgäves försökt få tag på.- Vi var bokade för ett gig på Bryggargården i Västerås nå'n gång 1984. När vi kom dit visade det sig att tjejerna i föreningen som engagerat oss "glömt" att affischera och annonsera. Det kom alltså ingen publik, bara en enda person, en kompis till tjejerna, dessutom ett M.M.-fan. Han fick önska olika favoritlåtar och så spelade vi....Han var lycklig.
- På Smålands nation i Lund 1985 var vi "förband" till ett lokalt, ganska stöddigt, band ("Café au Lait") där bl.a. entertainern, låtskrivaren, författaren, stå-upp-komikern Jan Sigurd ingick. Förresten en gammal bekant: Vi ingick båda under en kort tid i Eva Sanner Band c:a 1981. Till saken: Vad det lokala bandet inte hade fattat var att publiken hade kommit för vår skull. Så när vi, efter en av våra vanliga urladdningar, lämnade scenen, gick också publiken hem. Minnesvärd är också den tjej som konserten igenom skrek: "Mera sax"....
- En liknande grej inträffade en kväll i Botkyrka i Stockholm. En lokal musikförening hade ordnat en minifestival med flera band, däribland vi och ett på den tiden ganska rikskänt band i samma genre: Dansdepartementet från Jönköping. Saken var att M.M. ville hem till en fest i Eskilstuna senare samma kväll och kom överens med arrangörerna om att få spela näst sist och Dansdepartementet skulle alltså gå på efter oss. Vårt gig blev ett av dessa minnesvärda, ja, kort sagt en kväll när vi var som bäst. Har för mig att både Hanta och Johan(?) välte sina trumset i finalen. Hanta hade även en gimmick som föregick det hela, att tända en liten brasa på sina timbales... Alltnog några som var jättesura efter vår spelning var Dansdepartementet, luften hade ju totalt gått ur festivalen efter vårt framträdande, ingen ville lyssna på dom. Dom klagade senare på hur överkörda dom blivit i en intervju för Lars Aldman i radioprogrammet Lilla Bommen.
Medlemmar (Trick/Memento Mori):
|
 Bussakrobat Ohlsson |
Diskografi:
Samlingsalbum
- "Aktiv PR" (Pipaluckbolaget PLP-1) 1981
- Tuffa grabbar/Mörkrädd (Under gruppnamnet Trick)
Singlar
- Spegeln/Här står vi still (Pipaluckbolaget PLS-9) 1983
- Pulserande väggar/Adam Eva (MNW/Pipaluckbolaget MNWS 84) 1983
- Sol sol/Angel face/Trevande djur/Jag...snäll (MNW MNWM 11) Maxi - 1985
- Som smärta som kärlek/Håll mig hårt (Lyckomix) (Frequent Frenzy FREQ 7 001) 1989
LP
- Jag...snäll (Pipaluckbolaget PLP-5) 1983
Störda tankar/Jag...snäll/Fötter/Små bitar/Sirener/Epilog/Spegeln/Vi/Blå glaciär Här står vi still/Du sökte - Detta är paradiset (MNW/Pipaluckbolaget MNWP 135) 1984
Memento vivere/Nu vaknar tusen själar/Starka och stolta/En sällsam tid/ Detta är paradiset/Trevande djur/Ögats hymn/Befriande vind/Orkan/Kalahari - Våga leka (Frequent Frenzy FREQ LP 003) 1989
Som smärta som kärlek/Rikoschetter/Håll mig hårt/Het längtan/Ge oss allt/Våga leka/Stanna kvar/Underland/Sex strängar
Kassett
- Vännerna (Electric Red Audio ERA 704) - delad med Camouflage - 1985
Memento Mori - sida: Memento vivere/Starka och stolta/Vi/Fötter/Ta ta ta/ Adam och Eva/Detta är paradiset/Tusen själar/Kalahari/Pulserande väggar
Camouflage - sida: Historia på radion/Syster sol/Vandraren/Figurer/Att komma hem/Violetta du/Metall mun metall/Fyrverkerier/Pojken i trädet
