Allan Ladds

Anders, Tom, Stefan, Thomas, Jörgen
Historik:
Anders Bergström berättar: "Eskilstunas första punkband bildades vintern 1977 som ett
R&B-band. Tidiga Stones och Animalslåtar var tänkta att stå på repertoaren. Vi
hade en bra replokal i Mesta. En trummis; Mats Larsson. Två gitarrister;
Min bror Thomas och jag. Men vi hade ingen basist. Mats föreslog att vi
skulle fråga Tom Holmlund. Den tråkmånsen, sa jag. Det måste ha varit
1900-talets största missbedömning av en person. Jag kom snabbt på att
Tom Holmlund var, och är, ALLT utom tråkig.
-Grabbar, det här är väl inget vidare att spela, sa Tom redan på första
repet. Jag vill lira Punk.
Eftersom detta utspelade sig i mitten av April 77, så visste vi andra
inte vad han pratade om. Så det var bara att följa med hem till Tom och
lyssna igenom alla punkplattorna som fanns i hans ägo. Det var inte så
många. Men de gjorde ett starkt intryck. Blitzkrieg Bop med Ramones fick
oss att tjuta av glädje. Beslutet var taget. Vi ska spela punk. Så av
med håret och riv sönder kläderna.
Den första spelningen, 9;e september 77 Unga Örnar i Råbergstorp, var
helt sanslös. De som bodde högst upp i hyreshuset (3;e våningen)
försökte lyssna på TVn. Men trots att de drog på maxvolym så hörde de
bara oss. Det vart helt enkelt dundersucce och under hösten så blev det
några spelningar på diverse gårdar. På Fröslundagården kom Jörgen
Larsson fram till oss och föreslog att man kan dela upp spelningen i två
set. Att det var lite jobbigt att höra 40 låtar på raken.
Jörgen Larsson ja. Hur han kom med kommer jag inte riktigt ihåg. Vi var
inte riktigt nöjda med Mats på trummor. Och helt plötsligt så satt
Jörgen där bakom trummorna och domderade. Det var omtumlande och mycket
lärorikt med en gammal rockräv i bandet.
Första spelningen med Jörgen var på ett Musikforum-arr. 28:e April 1978.
Succe så klart. Precis som resten av 1978.
Stefan Wistrand dök upp när vi spelade in för Radio Sörmland, och blev
kvar i bandet "till the bitter end".
Redan 1979 var det svårt att kalla oss för ett punkband. Tom tyckte
absolut att vi var för lite punk och lämnade oss 1980. Han ersattes av
Janne Jump.
Tre singlar och spelningar från Falkenberg i söder till Hudiksvall i
norr hann vi med. Förutom E-tuna var det mest Stockholmstrakten som fick
höra oss. Oasen i Rågsved besökte vi flera gånger.
När Jörgens engagemang inom nykterhetsrörelsen tog alltmer tid så enades
vi om att gå skilda vägar. Så sommaren 1982 tog Hannu Kiviaho plats
bakom trummorna.
Den sista konstellationen av Ladds var djävligt bra. Vi var tunga,
samspelta och faktiskt lite jazziga!!! Men det var det inte många som
fick upptäcka. Efter cirka fem spelningar, under våren 1983, så la vi
ner för gått. Både Hannus och Stefans tid gick alltmer åt till Memento
Mori.
Dessutom så hoppade Anders Sandå in på ett antal spelningar när Jörgens
andra plikter kallade.
Allan Ladds 5 bästa spelningar;
1. Borgen, Skogstorp. Första spelningen där, våren 78, var helt sanslös.
Publiken var i extas och klättrade på väggarna och Jörgen sa att HAN
inte varit med om något liknande.(Och han har varit med om mycket)
2. Musikcafet. Oxå det första spelningen där.(Feb 79) Nästan 400 pers
bara för att se oss. Så djävla proffsigt genomfört. Huvva
3. Oasen. Rågsved. Förtsa spelningen där.(våren 80) Vi rockade skiten av
Ståkkholmarna. Vi var nervösa, vilket var väldigt ovanligt för oss.
4. Hudiksvall.Vintern 81. Joggingafton!!! på en svartklubb. Raggarna satt
i ett hörn och kallade oss för fornminnen. Klubbägaren tyckte att vi
hade varit så bra att han höjde gaget rejält. Han visste väl inte då hur
många öl vi hade stulit.
5. Musikcafet. Sista spelningen där.(Våren 83) Nästan 40 pers och ingen
kom för att lyssna på oss. Men vi var bra, mycket bra." |