Harem
Historik:
Harem bildades vintern 1975-76 av musiker med erfarenheter från band som Ligan, Helig Vrede, Fart & Sving m.fl. Det kan vara viktigt att påpeka just detta med erfarenhet, eftersom de flesta medlemmarna, med vissa undantag, hade varit med ett tag i musiksvängen. Hela nio personer kom orkestern slutligen att inrymma och lika många stilar skulle man kanske kunna tillägga. Något renodlat "proggband" var aldrig Harem, därtill var bandets musiker alldeles för egensinniga, men kanske musikaliskt progressiv i den engelska meningen, med en yvig fusion av stonesrock, folkrock, artrock, funk och jazz m.m.
Under 1970-talets sista år turnerade bandet flitigt i sin ombyggda Scania Vabis-buss i vårt avlånga land och lite till, från Lycksele skolas gymnastiksal i norr till Huset i Köpenhamn i söder. Bl.a. blev Harem ett väldigt efterfrågat band på musikstället Mariahissen på Söder Mälarstrand i Stockholm och det blev många återkommande spelningar där. Stället drevs av det legendariska paret Bill Öhrström och Mona Seilitz. Kalmar Nation i Uppsala var ett annat av bandets favoritspelställen.
1977 gjorde Harem en livespelning för P3-programmet "Tonkraft" i Radiohusets studio 4. En av låtarna från programmet, Tolkien-tonsättningen "Badvisa" utgavs senare på LP i SR:s Tonkraft-serie. Samma år inbjöds bandet att göra demoinspelningar i skivproducenten Bruno Glenmarks studio (farbror till de mer kända syskonen...). Man hade även långtgående kontakter med det dåtida stora proggbolaget Silence, men någon egen vinylutgåva blev det aldrig.
Bandet gjorde sin avskedsspelning på Musikcaféet (Musikforum) i Eskilstuna den 21 december 1979. Då medverkade även tidigare medlemmar i bandet, så på scen fanns samtidigt elva personer. Medlemmarna fortsatte sedan i en mängd olika grupperingar: High Birds, Hugo Trastemyrs Hipsters, Syster Dyster och Eva Sanner Band. Alla med det gemensamt att de renodlade de musiktrådar som tidigare rymts inom kollektivet Harem.
Under bandets fyraåriga existens var medlemssammansättningen ganska stabil. Bandets ursprungliga basist Jan Zander flyttade snart till Karlstad och ersattes av Hannu Venäläinen, som kom att bidra med många mycket speciella intrikata instrumentala kompositioner, bl.a. en "Symfoni för dammsugare". Slagverkaren Thomas Opava slutade i bandet efter ett par år och ersattes då av saxofonisten Stefan Wistrand. Under bandets sista år tillkom också slagverkaren Ulf Malm och ibland basvikarien Lars-Gunnar Larsson.
Stefan Wistrand
Medlemmar 1975-79:
- Björn Hultsten - sång, blockflöjt, klarinett
- Eva Sanner - sång, akustisk gitarr
- Lars Lindsjö - tenorsax
- Tommy Larsson - gitarr, akustisk gitarr
- Lars Skoog - gitarr, slide
- Lars "Stolpe" Ederstål - klaviaturer
- Hannu Venäläinen - bas
- Alar Suurna - trummor
- Thomas Opava - congas, percussion
- Stefan Wistrand - tenor- , alt- & sopransax
- Jan Zander - bas
- Ulf Malm - congas, percussion
- Lars-Gunnar Larsson - bas
Låtar:
Stand up and fight, Anything you say, (Open up your) Sparkling eyes, Bilbo’s sång, Badvisa, Hemkomst, Tam puma, Hor, Åsa, Grolsch turkey dance, Hannu’s låt, Dina känslor är mina känslor, Sultanens funk, Ångermanälgen, Me & them, Progressivitetens skygglappar ("Spräng kullen i luften"), Små röda osynliga ting, Alar åker till Turkiet, Tack för allt, Besvikelsens paradis, Cirklar & rektanglar, Hjärtsamba, Varför spelar vi inte akustiskt?, Time runner, Dille på promille m.fl.